Min historia som lottförsäljare

Jag som liten bandyknatte!

Jag som liten bandyknatte!

Som barn så var jag en idrottare som så många andra. Jag spelade fotboll i Jönköping Södra och bandy för klubben Järhaga, som på senare tid bytt namn till Jönköping Bandy. Båda dessa klubbar sålde självklart bingolotter och båda klubbarna gav en liten del av kakan till försäljaren som tack.

Jag leddes in på spåret som lottförsäljare av min tre år äldre bror. Även han bandyspelare med ett starkt sug efter att lite extra tjäna pengar, utöver veckopengen. Han började i tidig ålder, minns inte riktigt när men jag skulle gissa att han var runt tio år att knacka dörr i närområdet och fråga om de ville köpa bingolotter. Efter något år av att ihärdigt knackat på hos folk hade han samlat på sig stamkunder lite överallt inom en två kilometers radie. Efter det började han även sälja lotter på torget. Torget, jönköpings marknadsplats, var öppet varje lördagmorgon, från väldigt tidigt till runt halv ett. Som liten och söt var det lätt att sälja lotter till tanterna så affärerna gick strålande.

Fem kronor per lott och mellan 50-150 lotter sålda varje vecka betydde stora pengar för en då ca tolvårig storebror och ännu större till föreningarna. Självklart ville han ha med sin yngre bror i verksamheten och även om jag var betydligt blygare och inte hade några stamkunder så gick riktigt bra. Det här var under Bingolottos storhetstid och som liten och söt är det extra lätt att sälja en lott som alla ändå vill ha. Mamma och pappa stöttade oss mycket i våra affärer. Under de kalla vintermorgnarna så gick de upp tidigt för att skjutsa oss och kom och hämtade oss lagom till lunch. Ibland kom de till och med ner med varm choklad :)

Åren flöt på och vi var ett tiotal lottsäljare på torget som ihärdigt stod på oss år efter år. Tyvärr spenderades de mesta av pengarna på hockeybilder, kulor, fotbollströjor och pogs men trots det lyckades jag spara ihop till både en egen tv och en egen video. Det är det inte många som lyckats med innan de nått tonåren!

Här på västra torget brukade jag stå

När priserna höjdes på lotterna blev det genast mycket svårare att sälja. Folk rynkade ofta på näsan åt dubbellotterna som kostade 80-100 kronor styck och tyckte att det blivit för dyrt. Ju svårare det blev att sälja, ju mindre pengar fick man i fickan vilket i sin tur ledde till att man tappade motivationen. Det hände att man gått upp tidigt och åkt till torget för att komma hem flera timmar senare och bara sålt en handfull lotter. Helt plötsligt kändes det inte lika givande att cykla en mil och stå och frysa, när man inte fick något för det.

Våra karriärer som bingolottssäljare tog slut där någon gång. Jag minns inte exakt när men jag skulle gissa på att det var 2001. Lyckligtvis hann både jag och min bror, dels tjäna en hel del pengar själva och framförallt en betydligt större summa till våra föreningar innan vi tröttnade och la av. Bingolotto har gett mig väldigt mycket, dels satte de tidigt igång min entreprenörslust, det fick mig att våga prata med främlingar och dessutom fick jag både video, tv och den häftigaste samlingen av hockeybilder :)

Mitt gamla fotbollsslag, J-södra P-88

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>